Senaste Inlägg
Kan det vara möjligt att Laura sover för natten redan? Hon har sovit i 30 minuter i sin säng, hittills verkar det lovande, trots att klockan "bara" är 21.30 ! håller tummarna att hon sover till imorgon bitti, vilken lyx det vore! Jag är så glad så jag tror jag går och lägger mig jag med efter detta.
Vi har varit ute på promenad idag runt balsta , så himla fint väder har det varit. Jag tycker verkligen om hösten! Mycket mer än så har vi inte gjort, förutom busat en hel massa med våran lilla prinsessa och lagat mat, till middag blev det potatis och morötter i ugn, med lövbiff och en bbq sås efter VV-recept. Mycket gott !
jag är så trött och jag känner att jag bara vill lägga mig, så det får bli mer bloggande imorgon... Då ska förresten Laura få sin tre månaders spruta, uuuuh jag är lite nervös, hoppas det går bra! Stackars lilla tösabiten, men hon vet ju inte vad som väntar, och tur är väl det. Vem vet, kanske hon inte ens tycker det gör ont, eller lider av det överhuvudtaget. Önska kan man ju iallafall alltid!
godnatt
Postad den 2011-10-31 @ 21:39:11
Postad i Mamma till Laura | Kommentarer (1)
Hohooo, vilken sovmorgon vi tog även idag. Jag vaknade 10:30 av att laura busar och pratar i sängen, det är det härligaste att vakna till! Jag åt frukost 12.30.. jag är lite dålig på det där. men men.. tog en 10 points frulle med bröd och te med honung. Mmm, vad gott det var !
Jag försökte lägga Laura redan vid 21 igår, hon sov ca 10 minuter, vaknade, och till slut tog jag upp henne och hon fick mysa med oss i soffan, så försökte jag lägga henne igen, hon sov 10 minuter, vaknar lika pigg igen, efter ett tag tog jag upp henne ur sängen igen, hon fick va en stund till med oss, sen till slut så la hon sig för natten, runt 23... som vanligt. Hon sov som hon brukar igår på dagen, plus att vi var ute och gick igår på kvällen, och då sov hon i vagnen, så inte konstigt hon inte ville sova först 23. Ikväll gör vi ett nytt försök igen!
Och när det gäller mina sovvanor.. Ja.. jag sover ganska länge på morgnarna, för när ska jag ha min "egentid" om inte på kvällen när hon lagt sig? - efter 23. Förut sov jag så fort hon la sig, men jag kände till slut att jag måste få andas ut nångång, bara vara jag liksom.. Och det kan jag inte göra när hon sover på dagen, för då ska det planeras fixas och göras massa annat, men när jag vet att hon ska sova för natten, och allt är ordnat, DÅ kan jag andas ut. Så det blir sena kvällar för min del, men hoppas på att det ska bli ändring på det snart. Jag tror inte jag behöver skriva det, att jag ÄLSKAR att vara med henne, när hon sover så saknar jag henne, men gör det ändå.. men alla mammor måste nog få lite andrum också.
Nu vaknade Laura igen, hon sov i kanske 10 minuter. Vi ska ta oss ut på en promenad nu.. Vi känner oss rätt så krassliga jag och Markus, båda har ont i huvudet och ont i halsen, och jag känner mig jätte tung i kroppen, hoppas inte våran prinsessa blir sjuk också. Men , ut måste vi, bara att klä på oss varmt , för frisk luft är balsam för själen.
Postad den 2011-10-30 @ 14:22:57
Postad i Mamma till Laura | Kommentarer (0)
Jag är än lika frustrerad över det där med viktnedgång med viktväktarna under tiden jag ammar. Som jag nämnde i tidigare inlägg så får jag alltså äta 14 extra points per dag. O då är det inte bara 14 extra nyttig-mat-points om jag förstått det rätt. Jag har moffat idag, och ska moffa ostbågar snart och då har jag inte ens använt min veckobonus..
Det känns inte rimligt. Vi har haft en riktigt lat lördag idag, så jag har inte ens lagat nå mat idag.
till frukost har jag ätit gröt med banan, russin och mjölk (mätit allt på pricken)
lunch åt jag nå VV-mat med sallad och keso (mätte även där på pricken)
middag blev en halv kebabrulle, 40 g fruktnappar, 4 dl ostbågar. och då e jag uppe i det jag får äta på en dag. Hmm. Nu äter ju inte jag godis kebab och ostbågar varje dag, utan har bestämt en dag i veckan då vi har moffdag... Men ändå, jag tror inte riktigt på det här... Har tagit en långpromenad idag, så jag har iaf varit ute och rört på fettet ;)
Nu ska jag mysa med min fina familj. Finns det något bättre?
Postad den 2011-10-29 @ 20:14:43
Postad i Mamma till Laura | Kommentarer (1)
Måndag den 25 juli hade vi tid till förlossningen då jag skulle bli undersökt och få tid till igångsättning. Jag skrev om detta på bloggen efter undersökningen,
" Igår kväll när jag skulle lägga mig fick jag som jag brukar få sådär mensvärksliknande smärtor i ryggen, bara det att dom kändes en aning mer, och kom med 12, 10 och 8 minuters mellanrum. Trodde att det kanske kunde vara igång. Somnade runt 02.00 och sov gott till ca 8 imorse. När jag vaknade så fortsatte det onda i ryggen, gjorde inte så himla ont, men även då så tog jag fram klockan och ungefär med 10 minuters mellanrum kom "känningarna". ÖVERLYCKLIG förbereder jag mig mentalt för att det ska komma en bebis IDAG. Jag vågade knappt hoppas för mycket, men gjorde det endå, tyvärr!
Eftersom vi hade tid till förlossningen klockan 13:30 , så tänkte jag att jag pratar med dom om det då, så får vi se vad dom säger.. Till skillnad från förut, så gjorde det ont även ifall jag ändrade position eller duschade, såå, mina förväntningar höjdes ännu mer.
Kände mig ändå ganska osäker, eftersom känningarna inte gjorde så himla ont, så jag pratar med min syster om saken och hon förklarar att hon kände precis likadant.. jaja, så, vad händer sen?
Jo, vi åker till förlossningen, dom sätter på mig såna grejer som mäter barnets puls och mina sammandragningar. Jag får ligga med det där i 30 minuter, och under dom 30 minuterna kände jag två gånger den här smärtan i ryggen, MEN, - inget hände på pappret! INGENTING, kan de vara möjligt? vad fan är det jag känner då om det inte ens syns på den där jäkla apparaten som det ska synas på? snacka om att jag blir frustrerad... jag som trodde... fan !
Sen kommer läkaren in och gör ultraljud.. hon uppskattar barnets vikt till 3400 g och jag har bra med fostervatten, bebisen verkar trivas bra där inne. Hon undersöker mig sen, och jag är tydligen inte riktigt mogen där jag ska vara mogen, och öppen bara lite.. så wips så var undersökningen klar, och jag har fått ännu mer känningar i magen, ryggen och nu gör dom ännu mer ont och kommer fortfarande rätt tätt , men ja, det ska väl kännas såhär? ingen aning, hur ska man veta med första barnet... dom säger att "man vet" , men tydligen inte. Bara att vänta och se, jag lär ju fatta till slut, men jag önskar jag kunde fatta redan nu....
Imorgon ska Markus tillbaks till jobbet. suckkkkk !!! På torsdag har vi tid för igångsättning.. ett par dagar dit bara. i helgen har vi våran bebis , kan ni tänka er? ... jag kan knappt. "Det fortsatte likadant hela kvällen, och natten och jag sov inte en blund.. På tisdag morgon fortsätter det och det börjar göra mer och mer ont, det är då jag ringer till förlossningen första gången, och dom tycker att jag ska försöka vara hemma så länge som möjligt, äta alvedon och duscha. Jag äter alvedon och duschar men inget hjälper. Än är smärtan kontrollerbar, jag känner att jag klarar av det men jag är så fruktansvärt trött så jag börjar bli lite frustrerad. Markus masserar min rygg under värkarna och ligger tätt tätt intill mig och håller mig i handen, det lugnar mig och jag känner mig trygg att ha honom så nära. Fram mot kvällen så bestämmer vi oss för att ändå åka in och kolla ifall det är nåt på gång.. Jag ringer min syster och ber henne göra sig iordning, eftersom hon också ska med. 22.00 åker vi in till förlossningen och dom sätter mig åter igen på kurva. Efter en lång tid kommer en barnmorska in och kollar om jag är något öppen. En ynka cm är jag öppen, och hon säger till mig att jag bara har förvärkar, att det inte alls är något barn på väg. Jag blir så himla frustrerad, jag har ju så ont? hur kan dom mena på att det inte är på gång nu? Hon ger mig två citodon, och säger att jag ska gå hem och sova, och skickar med ytterligare två citodon och säger att jag kan ta dom efter 5 timmar. (klockan är då 00.00)
Vi åker hem igen, och syster min följer med till oss. Jag känner att värkarna gör mer och mer ont , och kommer tätare och tätare. Jag kunde inte sova trots citodonen och jag tyckte inte att dom gjorde någon skillnad överhuvudtaget. jag är så himla frustrerad nu så jag bara gråter och känner mig jätte dålig, fick en känsla av att jag som kvinna BORDE klara av det här bättre än vad jag gör... (jätte dumt, jag vet) Nu när värkarna kommer så känner jag ännu mer frustration, för det gör så sjukt ont, och det är detta dom på förlossningen kallar för FÖR-värkar? VA? jag försöker med att stå upp, sitta ner, ligga, sitta och gunga på pilatesboll, luta mig mot väggen, ingenting verkar hjälpa! klockan 4 tar jag två till citodon och min syster masserar min rygg medans Markus masserar magen under varje värk.. Syster tar till slut fram klockan och kollar hur lång tid det är mellan värkarna. Jag minns inte om det var tre eller fyra minuter imellan, men då bestämmer hon sig för att ringa förlossningen igen, trots att jag säger att hon inte ska det (eftersom jag inte trodde att det hänt något mer) När hon lägger på luren så säger hon åt mig att vi ska åka in igen, då var klockan ca 04.30. Jag ville inte det, eftersom jag bara några timmar innan hade blivit hemskickad. Men jag ger med mig och vi åker till slut in igen.
Väl inne igen kommer en barnmorska och undersöker mig, jag är visst öppen 2 cm. Jag förklarar för henne att jag inte sovit sen natten till måndag, och då sov jag bara 4 timmar.. Jag vill ha nåt så jag kan sova säger jag. Hon säger inte så mycket, men ger mig en rock och ber mig klä av mig. Jag gör som hon säger, och hon säger att jag ska få smärtstillande så jag kan sova. En barnmorska kommer in och frågar ifall jag vill ha lustgas tills dom kommer in och ska ge mig morfinsprutan.
(Lustgas? vadå får jag lustgas? Jag fattar ingenting, jag trodde jag bara skulle få komma in dit och få sova, så jag orkar med förlossningen, SEN nångång, när det väl var dags) jag tackar ja till lustgasen, och efter ett tag kommer hon in igen och ger mig morfinsprutan. Jag försöker att sova, men värkarna gör mer och mer ont och jag andas in den där lustgasen typ hela tiden.. Men smärtan försvinner inte. jag trodde dom hade kopplat den fel, att jag bara andades in luft, men det gjorde jag visst inte... dom förklarar att lustgas inte tar bort smärtan, utan att den bara gör så man blir lite mer likgiltig. Jag kände mig en aning lurad.. och morfinet tog inte bort ett dugg av smärtan heller, och den gick ut ur kroppen ganska fort.
Klockan 07.00 hade dom personalbyte, och när den nya personalen kom in nångång efter 7 satt jag på en pilatesboll, och så frågar jag dom "snälla ni ska väl inte skicka hem mig?" .. Hon bara skrattar och säger nej nej, du ska ju föda barn. Då slog det mig, ja, nu är det nog dags, nu ska jag föda barn, på riktigt ! jag varvar mellan spy-påsen och lustgasen, och när jag väl slutat spy så undersöker dom mig och konstaterar att jag var öppen 4-5 cm. Jag börjar gråta av lycka, ÄNTLIGEN!! Hon frågar om jag vill ha mer smärtlindring, och jag säger att jag vill ta ryggmärgsbedövningen.. För nu gjorde värkarna så fruktansvärt ont, jag ville bara klara av det!! Hon säger att hon ska hämta läkare och att dom snart kommer och ger mig bedövningen.
Jag lägger mig på sängen igen och väntar på att läkaren ska komma in, då jag plötsligt kände en lättnad i hela kroppen - jag kände att jag måste börja krysta. Jag tar av mig gasmasken och säger helt lugnt och sansat till Markus att "Markus, jag tror jag måste börja krysta nu, kan du ringa på klockan" Markus blir helt chockad, han frågar mig "va? hur vet du det?" jag svarar "jag inte vet, det bara känns som att jag måste börja krysta!"
Strax därefter kommer barnmorskan in och jag talar om för henne att jag tror jag måste börja krysta, hon undersöker mig på en gång, och ja, mycket riktigt så var jag öppen nu 10 cm och hon sa till mig att jag kunde sätta igång när jag kände för det! Jag blev så otroligt lycklig att jag inte hann få ryggmärgsbedövningen, för jag ville inte ta den från början överhuvudtaget, och nu kände ju jag att den värsta smärtan hade lagt sig, den smärtan jag kände nu var det skönaste jag hade varit med om.. Det sa jag till alla i rummet också.
Mellan krystvärkarna så andades jag lugnt, och somnade till några gånger också. jag minns att jag frågader markus "vad ska bebisen heta då?" haha, jag var så lycklig, allt kändes så himla bra, och så var det dags att krysta igen. Efter en timme, 09.24, föddes en liten mini bebis, som dom la på min mage. Jag grät av lycka, och frågade "vad blev det då? en pojke eller en flicka?" Det hade dom inte tänkt på att kolla haha, så dom tog upp lilla, och sa att det blev
EN TJEJ.
hon är det vackraste jag någonsin sätt
Postad den 2011-10-29 @ 16:02:28
Postad i Mamma till Laura | Kommentarer (1)
Laura sov hela natten fram till 8.30, då började hon gny lite som hon brukar göra på morgonen när hon börjar bli hungrig, fast hon är så trött så hon inte ens orkar öppna ögonen. 10 timmar sov hon alltså utan att vakna. Mmm vilken perfekt natt det hade varit att vila upp sig, ifall jag bara hade kunnat sova.. men icke. Vet inte vad det var som hände, övertrött kanske? Spelade lite wordfeud och så blev jag så fruktansvärt rastlös, vände och vred på mig tills klockan var nån gång efter 03. Och så kollade jag till Laura hela tiden att hon andades och inte hade rullat över på mage (hon låg och sov på mage när jag gick in till henne igår kväll) läskigt tycker jag. Vet inte vad det var just igår, men kände mig mer orolig än jag brukar.
Efter matningen imorse så bestämde vi oss för att sova lite till, vilket vi gjorde! Vi vaknade 10.30 av att någon står och plingar på dörren. Vem vore det, om inte världens bästa farfar. Han hade vägarna förbi och kom upp och myste med Laura. Det var ju uppskattat av både farfar och lillis. När han gick så var det matdags igen, och sen somnade hon om igen, lilla sötnöten. Så, nu sover hon igen, och Markus och jag städar. Elller... jag sitter ju här. Men Markus städar :D
Blev så sen frukost idag, så det blir sen lunch / tidig middag också.. Måste planera nåt att äta. hmm. Har ju gått med i vikväktarna förra veckan., skulle gå dit och väga mig i torsdags och se ifall det hänt nåt men det var tyvärr inställt... Känns verkligen inte som att jag kommer gå ner nåt, så mycket mat som jag proppar i mig. Men man får 14 extra points när man ammar fullt... och det är ca en tredjedel mer än vad man rekomenderas att äta annars.. Men men, vi får väl se. Hittills har jag gått ner 13 kg , men sen tog det bara stop. Det är alltså 13 kg kvar till inskrivningsvikten. Jag är glad om jag går ner dom, plus ytterligare 3 , då e jag tillbaks där jag var innan jag blev gravid. så 16 kg sammanlagt. piuhhh, det känns så himla långt bort. men, jag kommer att fixa det.. i always do ! ;)
Postad den 2011-10-29 @ 13:47:39
Postad i Mamma till Laura | Kommentarer (1)
Lovade min underbara vän Tanja att jag ska börja blogga igen,.. Men lite gör jag det för jag varit sugen på det ett tag nu ;) ..
Tanja bor för övrigt i Irland nu, så himla kul för hennes skull, men jag och VI hela familjen saknar henne mycket. Fick idag ett meddelande från henne att hon kommer hit och hälsar på i november, ohh i can't wait :D ska bli så himla roligt !
Jag har lite "egentid" äntligen, snuttan sover sen 40 minuter tillbaka (22.30) och Markus sover också här bredvid mig i soffan. så tyst, så skönt, bara hans tunga andetag och surret från datorn som hörs.. och då och då åker en bil här utanför också. Sådär lagom mycket ljud för min del. Apropå ljudnivåer, ååh, vi var hos mamma och pappa idag och ät tacos och hade det trevligt, men HJÄLP vilket ståhej det är där hela tiden alltså haha. Huset fullt med folk och två av dom är riktiga vildingar, busungar, som små pojkar ska bara haha, men jag uppskattade verkligen tystnaden och lugnet när jag kom hem igen.
Känns som att jag har så himla mycket att skriva om nu efter min "lilla" paus från bloggvärlden haha. Men det är ingen idé att försöka få med allt men en liten uppdate på min söting,
Laura blev 3 månader igår!
Hon rullar från rygg till mage, helst hela tiden.. sötungen
Hon har börjat greppa saker (så som nappen) och för in i munnen.
Hon pratar som bara den, upptäcker väl sin röst så ibland kommer det nya små ljud och sen fortsätter hon med det ett bra tag tills hon hittat nåt roligare ljud att roa sig med.
Hon älskar att blåsa små bubblor av spott (haha mycket mer roande att titta på än vad man kan tro :P )
Hon sover på nätterna.. lägger sig dock för natten väldigt sent, oftast efter 23... men det ska vi försöka ändra på.
Något som var stort för oss var när hon äntligen vande sig att sova själv i sin egna säng, det tog sin tid men vi kämpade på och nu sover hon äntligen där... :)
Vi älskar henne mer och mer för varje dag som går, och jag känner mig så lyckligt lottad att just JAG får vara hennes mamma.
Så, nu vill jag börja göra mig iordning för natten, och lägga mig.. Längtar redan till nästa gång jag ska skriva, då blir det mer än bara tråkig uppdate av vad som hänt.
Postad den 2011-10-28 @ 23:30:28
Postad i Mamma till Laura | Kommentarer (0)
