.

- precis som man är ?


Tänkte på en grej.. Alltid ska jag förändra nåt, om det så är att bli lite snällare, finare, smalare, bättre. När slutade jag duga precis som jag är? Det är ingen annan än jag som ställer dom kraven på mig som jag gör! Jag har alltid strävat efter mer liksom. Jag tror att jag blir lyckligare om jag går ner dom där kilorna, eller om jag får på mig dom där jeansen. Kanske blir jag lyckligare om jag ändrar min frisyr? Jag tror att det från början är nån slags strävan efter att bli accepterad, som att jag inte skulle bli det när jag är precis som jag är?
Jag tycker det är bra med mål, utveckling och att man har självinsikt och kan se sig själv för den man är, och kunna ransaka sig själv för att vara en bra människa. Men jag måste påminna mig om att jag faktiskt duger, precis som jag är. För så länge jag inte har det i med mig i tanken och i hjärtat, så kommer jag aldrig att bli nöjd! Det är lite läskigt, nästan pinsamt, att JAG skulle säga det, men jag är ju jag , och jag duger precis som jag är! Ska påminna mig själv, och jag ska lära mig att tycka om mig själv på vägen.

och Laura, som är den mest perfekta lilla flickan som finns, hon ska alltid veta att hon är perfekt som hon är! För alla fina egenskaper hon har, och allt som hon är! hon är fantastisk och jag hoppas hon alltid kommer att veta det!